I går när vi hämtade Agnes höll hon på att bli nergrävd av sin gode vän Elsie. Det var härliga skratt som kluckades fram mellan skoporna.
Efter en stund byttes grävmaskinisten ut och det var Elsies tur att täckas med blöt sand..
Varje morgon när vi följer Agnes till dagis går hon numera in alldeles själv. Tar av overallen. Ställer upp sina vinterstövlar på sin plats i hallen. Går in i hall nummer två där varje barn har sitt fack. Hon kliver upp på ett litet bord som står där och lägger in mössa, vantar och gossedjur på sin plats. Därefter går hon till vink-fönstret. Hon står där inne och vi står därute och vinkar till varandra. Vink vink!
Det här är från gårdagens morgonpromenad med min fina make. Dt är inte bara negativa konsekvenser det här med att jobba hemma.
Igår när jag cyklade ner till kiropraktorn kom jag förbi vår fina staty av "Sola i Kallsta".
Sola i Karlstad var ett smeknamn för Eva Lisa Holtz,[1][2] född 1 januari 1739 i Karlstad, död 24 september 1818, som drev ett värdshus i Karlstad. Namnet fick hon på grund av sitt glada och "soliga" humör. I förlängningen har Sola i Karlstad blivit symbol för staden och använts som kommunslogan.
Utanför stadshotellet i Karlstad står Eva Lisa Holtz staty. Statyn, som heter Sola i Kallsta, skänktes till Karlstads kommun av journalisten Lennart Cedrup.[4] Statyn är utförd av skulptören Herman Reijers och avtäcktes 1985.[5]
När man cyklar över bron från stadshotellet mot teatern kan det vissa kvällar se ut såhär.
Idag när jag hämtade Agnes. Var det två glada barn som var ute och lekte i spöregnet. De rusade genom vattenpölarna så att det stänkte.
STELLA OCH JAG PLASKADE I VATTENPÖLARNA. DE VAR JÄTTEKUL (Agnes ville vara med och skriva :).
Väl hemma hängde vi upp den hårt ansatta regnoverallen med stövlarna i. Pappan välkomnade den unga damen med en stor kram.
